Vad kostar det egentligen att byta karriär?

Många som jag känner vågar inte byta karriär på grund av att det kostar både pengar och tid. Det innebär ett inkomstbortfall och ofta studielån. Även om det finns bra stöd att få i form av omställningsstudiestöd i Sverige (i dagsläget) är det inte en självklarhet att du får det från början. Har du dessutom en väldigt hög inkomst kommer ersättningen naturligtvis inte att täcka hela din lön, eftersom det finns en övre gräns.

Till dig som jobbar på ett företag med kollektivavtal finns det dessutom möjlighet att söka kompletterande ersättning, så att du kan få ett belopp som motsvarar upp till 80 procent av din lön.

När jag väl hade bestämt mig för att tacka ja till en treårig högskoleutbildning vid 45 års ålder, med två barn, villa, bil och allt vad det innebär, började jag med att göra en enkel kalkyl för det första året.

Kanske undrar du varför jag bara räknade på ett år och inte på tre? Jo, därför att det var det jag visste där och då. Livet går inte alltid att detaljstyra in i minsta detalj, och därför ville jag inte gå händelserna i förväg och stressa upp mig i onödan.

Först räknade jag ihop alla mina fasta kostnader.

Sedan räknade jag ihop studiebidrag, studielån, barnbidrag och inkomsten från extraarbete.

Där och då hade jag inte ens fått omställningsstudiestödet beviljat. Det var ju kaos med ansökningarna i början, och när man väl hade ansökt tog det flera månader innan man fick återkoppling på sitt ärende.

Men det gick ihop trots allt.

Lättnad.

Sedan knallade jag fram till min kära make och presenterade min plan.

Ta-da!

"Ser du, jag kommer inte att behöva leva på din lön. Jag kan betala min del av räkningarna. Vi fixar det."

Och min man, som hade sett mig kämpa genom åren från en olycklig anställning till en annan, ekonomiskt stöttat mig när jag startade eget och tålmodigt bevittnat mina otåliga försök att skapa någonting online i jakten på lycka och frihet, gick med på det också.

För oss räckte den här kalkylen och vetskapen om att jag skulle få in tillräckligt med pengar varje månad för att kunna betala min del av våra gemensamma utgifter. Det gav mig den trygghet och sinnesro jag behövde för att våga byta karriär genom att börja plugga.

Så här i efterhand är det fantastiskt att se hur allting faktiskt löste sig. Vi behövde knappt ändra någonting i vår vardag. Våra barn fick julklappar, kunde åka skidor på vintern och hälsa på morföräldrarna på sommaren, precis som tidigare.

Det vi däremot inte gjorde var att köpa nya kläder och skor stup i kvarten. Vi drog inte i gång några renoveringar hemma, vi bytte inte bil och vi åkte inte utomlands under de här tre åren. Det var faktiskt ingenting som någon av oss saknade – okej, förutom tonåringen, som påstod att alla andra i klassen fick göra mycket roligare saker och hade mycket finare grejer. Tonåringen kunde vara ganska irriterad på sin "fattiga mamma" och klaga över att jag inte jobbade och tjänade pengar som alla andra föräldrar.

Men det går inte att leva sitt liv som alla andra. Vi måste vara modiga nog att fatta våra egna beslut och följa den väg vi tror är rätt för oss. Och ibland innebär det att hoppa av ekorrhjulet för att ta reda på vart livet leder oss om vi vågar släppa taget om tryggheten.

Vad hade det kostat mig att inte byta karriär?

Det kan vara ganska enkelt att göra en budget när man har de exakta siffrorna framför sig. Men att veta vad det hade kostat mig rent ekonomiskt att inte byta karriär är betydligt svårare.

Det jag visste var att jag hade kommit till en punkt där jag inte längre utvecklades lönemässigt.

Jag hade samlat på mig flera olika utbildningar efter gymnasiet men saknade en högskoleutbildning, vilket gjorde att jag hade fastnat i ett löneläge som var svårt att förhandla upp. Dessutom hade jag ofta arbetat på mindre företag eller familjeföretag som inte hade samma löneutveckling som ett större bolag kanske hade kunnat erbjuda.

Det är därför svårt att veta hur min lön hade utvecklats, om den ens hade gjort det, om jag hade fortsatt på samma spår.

Och med tanke på att jag hade kommit till en återvändsgränd och helt hade slut på idéer om hur jag skulle ta mig vidare i arbetslivet med de verktyg jag hade i ryggsäcken, kan jag bara tänka mig vad det hade kostat mig att stanna kvar.

Fysiskt: sömnlösa nätter och mindre motivation att ta hand om min hälsa.

Psykiskt: konstant stresspåslag och känslan av att vara på gränsen till utmattning eller depression.

Mentalt: en känsla av otillräcklighet och av att inte längre vara på rätt plats i livet, utan att veta hur jag skulle ta mig vidare.

I de flesta fall överväger resultatet den kostnad man betalar på vägen, eftersom det ofta lönar sig att investera i sig själv och skaffa nya kunskaper.

Vad det kostar just dig att byta karriär är det bara du som kan ta reda på.

Har du bytt karriär? Ångrar du ditt beslut på grund av kostnaden, eller har det berikat ditt liv på något sätt?