Måste man verkligen hitta sitt drömjobb?

När jag var yngre – okej, fram till bara, låt oss säga, fem år tillbaka – hade jag väldigt bestämda tankar kring jobb. Vad det innebar för mig, rent konkret, att göra karriär och hur jag skulle kunna tjäna så mycket pengar som möjligt genom att göra det jag ville, när jag ville och hur jag ville.

Jag jagade konstant efter mitt drömjobb och blev snabbt van vid att styra om skutan åt en ny riktning om jag märkte att jag stod stilla eller inte utvecklades i det arbete som jag hade tänkt.

Och så här fortsatte jag nästan hela mitt yrkesliv. Jag letade efter jobb som skulle uppfylla alla mina krav: vara roligt, utvecklande,spännande och betala riktigt bra.

Men jag lyckades aldrig hitta mitt drömjobb.

Det var alltid någonting som inte stämde…

Om jag hade flexibelt schema var arbetsuppgifterna supertråkiga och ointressanta. Hade jag bra lön, då var jag fast bunden till vissa arbetstider och tvungen att vara fysiskt närvarande på plats hela dagarna. Fick jag tillbaka möjligheten att resa och mer varierande arbetsuppgifter, ja, då visade det sig att chefen var en psykopat.

Det fanns alltid någonting som gjorde att jag inte trivdes och kände mig tvungen att fortsätta leta vidare.

Jag började undra om det inte var mig det var fel på.

Varför kunde alla andra jag kände hitta ett jobb som kanske inte var perfekt, men helt okej, och stanna kvar i fem, tio, femton år eller mer? Hur kom det sig att vissa kan hitta en arbetsplats och jobba kvar på samma ställe fram till pensionsåldern?

Vad har jag missat?

Jag ställer samma fråga än i dag.

Efter tjugo plus år inom näringslivet och femton arbetsplatser senare kom jag fram till att jag inte kan fortsätta jaga efter någonting som kanske inte ens existerar.

Enligt Einstein är definitionen av galenskap att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat.

Jag insåg att det var precis det jag höll på med genom att byta jobb om och om igen inom samma yrkeskategori och med liknande arbetsuppgifter – och förvänta mig att saker och ting skulle bli bättre på nästa ställe.

Det var dags att inse att det inte var fel på alla arbetsplatser. Det var jag som var på fel plats i livet.

Så nu har jag gjort ett nytt val. Hoppat av karusellen och skaffat mig en utbildning i ett helt nytt yrke. Nollställd och redo att börja om från början.

Med mig tar jag såklart mina lärdomar från alla år som jag har jobbat med annat, och jag går in med en helt annan attityd och andra förväntningar än de jag hade tidigare.

Jag jagar inte längre efter det som känns roligt och spännande och betalar mest pengar.

Jag värdesätter en fungerande arbetsmiljö, trevliga kollegor, tryggt ledarskap och möjligheten att konkret bidra med arbete som gör livet lite bättre för en medmänniska.

Det hoppas jag blir de nya komponenterna i mitt drömjobb och allt vad det kan innebära.