Jag tappade bort mig själv i jakten på det perfekta jobbet

Jag berättade i ett tidigare inlägg hur jag köpte kurser i personlig utveckling och försökte hitta min "sanna väg".

Plöjde genom onlinekurser om hur man bygger webbkurser, startar ett digitalt företag och skapar passiv inkomst. Jag gick på allt som lovade frihet, mening och framgång. Jag ville så gärna dela med mig av mina kunskaper, inspirera andra och skapa något eget .

Jag lyssnade -- och trodde på alla som gick ut med budskap: "Lämna ditt vanliga jobb, bygg din dröm online – det är bara att våga!"

Men dessa online coacher "glömde" att berätta att det kräver uthållighet, resurser och en idé som faktiskt fyller ett behov. Jag hade inget av det. Jag hade bara en längtan om att skapa någonting eget och en växande frustration.

När idéerna inte bar frukt och misslyckandena började kännas för tunga, sökte jag tröst i en vinflaska. Först ett glas på kvällen, sedan två. Till slut blev det en flaska varje kväll. Jag visste mycket väl att jag borde sluta, men jag kunde inte. Jag var så trött på att försöka vara duktig, hitta lösningar och ständigt "ta mig i kragen".

Samtidigt fortsatte jag att prestera på mitt 8-5 jobb där jag arbetade med försäljning och marknadsföring, jag läste en Key Account Manager-utbildning vid sidan om och försökte hålla uppe bilden av att allt var under kontroll.

Men under ytan växte desperationen.

Jag hade gjort "allt rätt". Jag hade utbildat mig, byggt karriär, rest och tjänat pengar. Ändå kände jag mig så fruktansvärt vilse och ledsen.

Det märkliga var att jag hela tiden letade efter lösningen utanför mig själv. En ny kurs. En ny affärsidé. En ny metod. En ny början.

Jag trodde att nästa utbildning eller nästa projekt skulle bli det som äntligen fick allt att falla på plats.

Men ingenting förändrades.

Jag förstod inte då att det där var början på något nytt.

Att krisen inte var ett slut, utan ett rop på förändring.

Men just där och då kändes det bara som att jag hade tappat bort mig själv någonstans på vägen och inte längre visste hur jag skulle hitta tillbaka.

Fortsättning följer…

Har du någon gång känt att du har försökt lösa ett problem genom att springa snabbare, fast det egentligen var själva riktningen som behövde förändras?