Hur förklarar du ett karriärbyte för arbetsgivaren?

Det är inte lätt att "göra slut" med en arbetsgivare. Du kanske har jobbat på samma företag så länge att du har blivit som en del av "familjen", så som många chefer gärna kallar sina anställda.

Oavsett hur nära relation du har med din chef har du egentligen ingen skyldighet att förklara varför du väljer att byta karriär, om du inte planerar att ta tjänstledigt för studier eller kanske vill fortsätta arbeta deltid. Då förändras situationen, och det kan vara bra att fundera i förväg på hur du bäst ska lägga fram dina framtidsplaner.

Jag har gjort båda.

Jag har bytt jobb utan någon önskan om att stanna kvar en sekund längre än nödvändigt, och jag har bytt med en strategisk plan för att kunna fortsätta stötta min dåvarande arbetsgivare med vissa arbetsuppgifter och inte bara lämna utan eftertanke.

När jag bestämde mig för att börja plugga till sjuksköterska fick jag antagningsbeskedet under sommaren, mitt i semestertiderna. Så fort jag hade tackat ja till utbildningen och fått grönt ljus från CSN ringde jag upp min chef.

Jag berättade att jag hade både goda och dåliga nyheter och frågade vilken hen ville höra först.

Den goda nyheten var att jag hade blivit antagen till utbildningen, och den dåliga var att jag inte skulle stanna kvar på företaget.

Det blev ett neutralt avslut. Ingen försökte övertala mig att stanna mot alla odds. Jag försvann precis som jag hade kommit, utan att göra något större nummer av det.

När jag började på den arbetsplatsen ett år tidigare hade de faktiskt glömt bort att jag skulle komma. Inga födelsedagar uppmärksammades och ingen frågade hur helgen hade varit när man kom tillbaka till skrivbordet på måndagsmorgonen. Så jag lämnade inget större intryck hos dem – och detsamma gällde åt andra hållet.

Den andra gången var svårare, eftersom jag verkligen inte ville lämna min arbetsgivare i sticket.

Då gjorde jag en noggrann plan över vilka arbetsuppgifter jag fortfarande kunde utföra och räknade ihop en ungefärlig kostnad för det. Jag kunde fortfarande arbeta några helger på plats och utföra andra arbetsuppgifter på distans under min fritid.

Även om chefen inte var jätteglad över att jag skulle sluta, blev det en fungerande lösning tills hen hittade någon annan.

En sak som jag tycker är värd att tänka på är hur du väljer att ha själva samtalet med din chef. Det är lätt att känna att man behöver förklara sig, nästan be om ursäkt för sitt beslut eller hitta en anledning som känns tillräckligt "bra". Men egentligen behöver du inte försvara ditt val. Det räcker att vara tydlig, respektfull och ärlig.

Jag tror inte heller att det finns så mycket att vinna på att använda uppsägningssamtalet till att berätta allt som har varit fel på arbetsplatsen. Ibland är det bättre att lämna med värdighet än att försöka få sista ordet. Det betyder förstås inte att du ska vara oärlig om du får frågor. Men du behöver inte rada upp allt som har gjort dig missnöjd.

Jag tror också att det är viktigt att komma ihåg att världen är mindre än man tror. Du vet aldrig vem du kommer att möta igen om fem eller tio år. Den chef du lämnar i dag kanske blir din kollega i framtiden eller sitter på andra sidan bordet när du söker ett nytt jobb längre fram. Därför tycker jag att det är klokt att försöka avsluta på ett sätt som gör att ni kan skiljas åt med respekt, även om ni inte är överens om allt.

Summa summarum: när du väl har bestämt dig för att byta karriär är det inte upp till din chef att försöka övertala dig att stanna kvar. Hur hen hanterar nyheten är inte ditt ansvar.

Ett jobb är, när allt kommer omkring, bara ett jobb.

Du är inte gift med ditt jobb. Du har inga gemensamma barn med ditt jobb. Och ditt jobb kommer inte att stå vid din dödsbädd och hålla dig i handen när den dagen kommer.

Basera därför inte viktiga beslut i livet på rädslan för att göra din arbetsgivare eller dina kollegor besvikna.

Är det en bra arbetsplats och en schysst chef, kommer de att stötta dig oavsett vilket beslut du fattar.

Hur reagerade din chef när du berättade att du skulle sluta? Var det ett svårt samtal, eller gick det lättare än du hade trott?