Är det för sent att börja plugga vid 45?

"Jag är mer mogen och har hunnit med det ena och det andra innan jag började plugga här", berättade en av mina klasskompisar som hade passerat 30 år.

Wow, tänkte jag. Precis så var jag också när jag var runt trettio. Jag kände mig så mogen och världsvan. Jag visste precis hur jag ville ha det och var mitt uppe i att bygga min karriär.

Plötsligt, 15 år senare, efter några barn och några mindre lyckade karriärval i ryggsäcken, stod jag där – redo att göra en omstart.

Så om du frågar mig är svaret nej. Det är inte för sent att börja plugga vid 45. Eller vid 50. Eller 60.

Eftersom vi lever allt längre och dessutom behöver arbeta längre innan pensionen innebär det att du som är 45 år fortfarande har drygt 20 år kvar i arbetslivet. Det är ganska många år, särskilt om du känner dig fast i ett yrke som du har vuxit ifrån eller till och med hatar.

Är du 50 år har du fortfarande mer än 15 år kvar. Är du 60 år hinner du fortfarande byta riktning och ägna dig åt något som du faktiskt är intresserad av under de sista åren av ditt arbetsliv.

När jag utbildade mig till sjuksköterska hade vi flera personer över 50 år i klassen och till och med en 60-åring som aldrig tidigare hade arbetat inom vården.

Så om du är 45 år och funderar på att börja plugga – nej, det är inte för sent.

Det du däremot behöver göra är att planera och förbereda dig inför studietiden.

De flesta jag känner är rädda för att ta steget eftersom det innebär ett inkomstbortfall, och jag förstår att den delen kan kännas läskig. Men det är ingen idé att vara rädd för något som kanske inte ens stämmer.

Tänk på spöket under sängen som i dagsljuset visar sig vara en stor dammtuss.

Lite så är det med ekonomin också.

Att våga titta på sina inkomster och utgifter, dra ner på onödiga kostnader och göra en ordentlig kalkyl är som att lysa med en ficklampa under sängen för att se vad som faktiskt döljer sig där.

Det lönar sig. Oavsett om du sedan bestämmer dig för att börja studera eller inte har du sannolikt lärt dig mer om din vardagsekonomi.

I vårt fall hade vi genom åren undvikit att låna upp oss och levde med kostnader som faktiskt gick ihop med hjälp av studiemedel. Dessutom kunde jag utnyttja omställningsstöd (hurra!), och i början av studietiden arbetade jag lite extra för att få in en extra inkomst.

Utöver det hade jag lyckats spara ihop en buffert som motsvarade tre till fyra månaders utgifter, ifall allt skulle gå åt skogen.

Jag kommer att berätta mer i detalj om hur jag planerade ekonomin under studietiden i ett annat inlägg.

Hur som helst – om du vill byta riktning och börja plugga när du är 45 år är det inte för sent.

Livet går fort. Det stannar inte upp och väntar tills vi känner oss redo, utan fortsätter framåt oavsett.

Ett återkommande tema i berättelser från människor i livets slutskede är att de oftare ångrar sådant de aldrig vågade göra än sådant de faktiskt försökte göra.

Jag vill inte se tillbaka på mitt liv och undra "tänk om". Jag vill inte ångra att jag inte vågade satsa eller att jag saknade modet att leva livet så som jag själv ville. Inte så som andra förväntade sig att jag skulle leva det.

Om några år kanske jag upptäcker att jag har valt fel igen. Och vet du vad? Det är också okej. För då har jag åtminstone vågat välja.